someother

Nu var det över två veckor sen jag och Ida pratade, så idag tog vi oss i kragen och pratade loss ordentligt. Först pratade vi lite om mig och mina intressanta val under gårkvällen. Och ja, jag vet inte riktigt hur jag ska förklara hennes reaktion men den löd något i stil med

"Jag förstår inte hur man kan ha så jävla mycket och säga om någon man inte känner? Hur vågar dom? Och vad spelar det för roll lixom? Bara för att man är kompis med någon som har en jävla snopp så blir det alltid nåt mer!!!"
Och jag kunde väl kanske inte sagt så himla mycket bättre själv.

Sen pratade vi om henne ett tag, Hon och Briiiiian, och om man ska säga hans namn så måste man öva på småländskan innan, och säga det så jävla svenskt som det bara går, Brian lixom. Hon dejtar honom, och han ser ut som Edward i Twilight, Don't panic!! Men det är sant, så om ni vill kan jag be Ida ta på honom och sen på mig så kan ni få ta på mig så kan ni skryta om att ni tagit på Edward kopian. Nu bor Ida i usa dock så det kan ju dröja, men let me know!

Samtalet gled sakta tillbaka till mig och mitt kära liv, och som vanligt pratade vi om honom, den, det. Vi bestämde att situationen får bestämma hur jag ska reagera. Om situationen ens kommer att uppstå, vilket jag nästan kan garantera.. Jag hatar att han får mig att känna mig så jävla värdelös, och att jag ändå känner att jag saknar honom, men det som jag egentligen gillar just nu är iden av honom, tror inte att jag saknar honom, eller vill ha honom, men Iden av vad som kunde varit känns lockande..

Sen berättade hon fina citat för mig som hon alltid gör, och jag gillar det så. Oftast är det saker jag skulle vilja säga och hur jag känner, hon vet det så väl, tror det är därför hon gör det. :)

"Mitt yttre lurar folk, jag är värsta nörden och pojkflickan. Jag försöker inte säga att jag är snygg eller så, men mitt yttre luras" -Ja ida vad ska jag säga. Ditt yttre luras. Du är sjukt snygg och man får iden av att du är tjejig, men ack så fel. Du är ond och mesig på samma gång, du slutade slåss i 6an och började sminka dig i 8an. Du började titta på killar på ett tjejigt sätt i 8an, men hela högstadiet gick du på samtal efter idrottslektionerna för att du va en sån vinnarskalle..

Samtalet fortsatte om våra val i livet, och vi konstaterade att 2012 går jorden under. Skönt.
Jag saknar Ida så himla mycket. Att vara utan henne är som att köpa ett skidställ utan brallor, som ett vinglas utan vin, som en säng utan ett täcke, som chips utan dipp, som en tv utan kanaler, som dubbdäck utan dubbar, som en tändare utan eld, som att duscha utan schampo, som att borsta tänderna utan tandkräm, ja ni förstår?